Uppför trappan och det svartnar för ögonen, benen liksom domnar. Så trött att huvudet susar likt vinden i träden. Ibland pausade jag stegen i trappan upp till vår lägenhet, andades en stund. Reflekterade över min dåliga kondition. Det spänade i benen och kroppen kändes som bly när vi gick längst stranden. Jag somnade flera gånger per dag och i tron om att det var vätskebrist fyllde jag på med brustabletter. Jag orkade inte längre träffa någon, bara jobba, famlade efter bortförklaringar inför mig själv. Irriterade svar och tankar krigade i min hjärna. Varje morgon var en kamp "men gud ska man vara såhär trött?", tänkte jag. Kroppen som bly. Papper och punkter på listor flyttades bara runt den sista tiden. Jag glömde vad jag höll på med, stod med telefonen i handen och undrade vem det var jag skulle ringa. Det var borta. Jag längtade efter att få sova. Att bara få sova, det var min första tanke varje morgon och min utandning för varje kväll som jag la mig tidigare. Tidigare och tidigare. Ändå så trött. Jag förstod inte att något var fel. Det är fascinerande hur människan stretar på. Uppfostrade med ledord som "skam den som ger sig" och "trägen vinner" fortsätter man rakt in i kaklet, tills bara spillror av den man en gång var finns kvar. Kvar för någon annan att sopa upp. För du orkar inte själv längre och inte heller kan du förstå vad som plötsligt hände dig.

Någonstans måste jag vara tacksam för att det hände nu. Jag har fått en chans att pausa livet och välja en annan väg. Att få bygga upp ett nytt jag, en ny väg att vandra. Jag längtar efter allt som är vanligt, att löpa, att gå på stan, att gå hem från jobbet en fredag, parmiddag, en weekend, att storstäda och spontant gå på bio. Tänk vilken frihet. Vi kan göra allt det. Att bara vara frisk är en otrolig gåva. Ta hand om den.

 

Maria

20 juli 2013 08:07

Vaknar upp och tänker lite extra på dig/ er idag. Längtar efter att få träffa dig. Varm kram

Karin

20 juli 2013 17:21

Tack Maria! Det har känts "bra" trots allt och när vi fick höra att vädret var dåligt på bröllopsplatsen kändes det ännu bättre! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...