Jag vet att det aldrig är värt det i efterhand. Sekundernas sötma av det friska, vanliga livet lockar ibland för starkt. Särskilt om den andra inte vet eller förstår, särskilt om den andra är entusiastisk och menar väl med alla samtalsämnen och frågor. Särskilt när jag så gärna vill vara frisk. Men bittert åndrar sig den som sedan ligger utslagen ensam på övervåningen en lördagkväll, till det dåva ljudet av skratt och skoj nedanför. Om jag bara hade brytit i tid, då när jag faktiskt visste att det höll på att bli för mycket, då hade jag sluppit sus i öronen, ljudkänslighet, irritation, kroppsvärk, trötthet och yrsel.

Sekunder av friskhet har blivit minuter och ibland timmar. Efterlängtad friskhet gör mig sjuk och kostar dyrt.

V.14 (13+6)

 

emilia

27 oktober 2013 08:12

kramar <3

Karin

28 oktober 2013 14:15

Tack

 

Malin

27 oktober 2013 08:40

Om det är till någon tröst så känner jag igen mej i det du skriver! Hoppas att det inte kommer kosta för många dagar nu! Kramar och omtanke!

http://www.livetsbilder.blogspot.com

Karin

28 oktober 2013 14:16

Tack! Nog är det en tröst ändä, även om msn inte vill att andra också ska må dåligt. Att inte vara ensam känns ändå lite bättre.
Kram

 

Bella

27 oktober 2013 10:13

Vet precis vad du menar. Man vill så gärna, ibland inte för sig själv utan oftare för andra. Straffet av det, som andra slipper se, är allt som händer efteråt. "Du ser ju pigg ut"-masken straffar sig med dagar av utslagenhet. Vet hur lätt det är att trilla dit gång på gång. Ingen vill va sjuk, så man försöker :( ta hand om dig och hoppas slaget ner inte blev alltför tungt:( Många kramar 💗

http://Bellabellam.blogg.se

Karin

28 oktober 2013 14:19

Tack Bella! Precis så är det. Jag har inte längre några problem att begränsa mig när jag är ensam, med sambon eller med mina föräldrar men allt det var "omöjligt" från början. Nu fick jag märka att det var svårt med min sambos föräldrar. De var så himla glada över att jag lyckats åka dit, vilket jag inte orkat på ett år och jag var också nöjd. Och törstande efter friskhet... Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...