Min vackra brudklänning hänger i butiken i mitt namn, den väntar på mig - och jag på den. Känslan av att jag ska gifta mig kom över mig först när jag hittade den klänningen - då fylldes mina ögon med tårar, det var rätt klänning, min klänning. Tårar av glädje speglades också i min fina vän som var med mig denna dag. Allt kändes rätt och jag kunde se mig själv vackert bära klänningen oavsett formen på min mage.

Vår resa var inte alldeles enkel från början, han fick utstå många prövningar men han svek inte en millimeter. Han stod tålmodigt kvar, lika kärleksfull som förstående, lika ödmjuk som varm och lika trygg som pålitlig fanns han vid min sida med ögon som lyste av kärlek och öron som aldrig tycktes börja blöda av mina många ord. Ibland knasiga ord, men han bara log och fortsatte framåt. Ibland undrar jag om han redan visste, visste det om oss som ingen kunde veta, det om att vi skulle hålla hela vägen? Bara med den vetskapen kan man så säkert stå bredvid med ett leende på sina läppar.

Min vackra brudklänning har inte rätt mått, den måste sys in - och i bästa fall - sys ut.

Min skräck är att vi kommer att stå där den där vackra dagen som är så långt fram och uppleva samma känsla som på vår resa, den om att tiden har stått stilla, eller ännu värre - att tiden har rusat förbi oss som stått stilla, att klänningen är insydd och att våra ögonkast till varandra vittnar om en sorgsen tid snarare än om nufunnen bubblig lycka och förväntan för vad och vem som väntar oss.

Jag önskar att vi den dagen har vetskap om något som gör att vi säkert står brevid med leenden på våra läppar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...