Maktlöshet. Det var det ord som plitades ner. Maktlöshet inför min situation. Kampen mellan huvud och kropp frustrerar mig, att jag inte förstår vad som händer irriterar mig och min vilja att göra rätt, välja rätt väg skapar stress för min okunskap att ens förstå vad som är rätt. Lamslagen av trötthet idag finner jag mig själv analyserandes, är det överansträngning eller depression? Livrädd för att lyssna på kroppens behov av att sova och stanna inne, livrädd för att inte tvinga mig ut i blåst och regn för att avverka några kilometer, livrädd för att falla i depressionens avgrundsdjupa hål. Kroppen lyder inte hjärnan längre och hjärnan för den delen – den är i samma betydelse en del av kroppen.

Otillräcklighet, ett annat ord som skaver. Så mycket otillräcklighet. Som vän, som sambo, som medborgare, som ledare, som tjej, som kvinna, som någon som är attraktiv. Otillräckligt fertil. Otillräcklig ork. Otillräcklig kropp. Otillräcklig förmåga att förstå, att acceptera, att hålla mig lagom.

Jag ska lära mig lagom, ett tredje nyckelord.  I lilla landet lagom finns det många människor som inte gör precis det, som gör mer än lagom och som sedan mår mer än lagom dåligt, eller mindre, beroende på hur man ser på det.    

Vad är motsatsen till maktlös? Maktfull?

Hur som helst, jag vill känna mig maktfullt tillräcklig när jag gör lagom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...