Vinden susar tag i dörren och regnet piskar mot fönstren. I ljuset från datorn, med ett glas vatten på bordet, uppstigen efter otaliga sömnlösa varv i sängen - trots trötthet, tankarna vinner till slut och behovet av att skriva erövrar kroppens lust att sova. 

Behovet var tankar om bröllopet. Snart går vi in i maj och aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle vara såhär dålig fortfarande. Hur mår jag i juli? Om jag bara kunde veta. Jag kan se dagen framför mig och jag hoppas naturligtvis att jag verkligen får uppleva den. Att jag kan vara där. Att jag kan njuta. Inte plågas av trötthet och oro. Jag vill inte se tillbaka på bilder på mig i bröllopsklänning och tänka åh här var jag sjuk. Trots att min rädsla stundtals vinner över det goda är det bröllopet som drar mig framåt, det är min frizon, det jag kan tänka på när mycket annat känns hopplöst svart. Bröllopet är en milstolpe innan ivf. Något lyckligt att fästa blicken på när inget annat skänker blicken ro. Men just inatt lämnar det mig sömnlös.

Det vore för klassiskt att skriva att vinden har mojnat och att regnet nu har avtagit, jag tänker inte skriva så. Inget har förändrats, på inget sätt kan jag försköna något. Det blåser fortfarande och regnet piskar de gräs som nyligen räddats från snön. Det är bara så det är.

 

tanniz

19 april 2013 21:34

Precis som du skriver, så känner jag mig. Bröllop i sikte men det regnar fortfarande. Men med tiden mår vi bättre och du ska se när juli kommer och det är er dag kommer du att vara glad och minnas den med glädje...

http://tanniz.bloggo.nu

Karin

24 april 2013 10:33

Jag hoppas det, men jag kan liksom inte styra över utmattningen. Känner mig maktlös inför min egen kropps reaktioner och jag är inte säker på att jag kommer fixa det. Men jag hoppas och för dig med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...