Idol 2013 har dragit igång. Första avsnittet var inte alls så illa som jag hade förväntat mig. Ändå blir jag upprörd. Jag tänker tillbaka på förra årets säsong och funderar över hur man på Tv4, på bästa sändningstid i ett underhållande familjeprogram godkänner modding? Ni kanske tycker att det låter överdrivet, jag tror bara att ni har vant er vid konceptet. De hårda ord om utseende, stil, storlek och frisyr som t.ex Robin fick utstå, vecka efter vecka, inför hela svenska folket - jag tror inte att det finns något bättre ord. Än just mobbing.

Hur kan vuxna människor gå med på att krossa ungas drömmar överhuvudtaget? Vem har ens rätt att göra så? Jag vet att många stjärnor har fötts i och med idol men jag kan inte låta bli att tänka på hur många som har släckts? Hur många som aldrig vågade fortsätta? Lars Winnerbäck, Melissa Horn eller Anna Ternheim, visst är det artister som man tänker sig skulle ha haft svårt att klara sig i Idol när de trevande startade för många år sedan? Idag lever de alla på sin musik, i det tysta. Osäkra, nervösa och inte alls utstickande på ett "bra, säljande, annorlunda men ändå vanligt sätt" skulle de ha fått det tufft. De valde inte idolvägen, vissa av dem kanske för att det på deras tid inte ens var ett alternativ, andra för att idol inte kändes som deras "väg att gå". Jag undrar hur många Lars winnerbäck, Anna Ternheim och Melissa Horn som släcks i idol efter en säsong? Skit samma egentligen om personen hade blivit känd, hur många drömmar raseras?

Det på grund av några sekunders bedömning av vuxna människor som får betalt för att vara aggressivt käcka på bästa sändningstid, för att göra pengar.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad programmet lär ut till alla unga tittare. Vad man får säga till en annan människa, den hierarkiska ordningen, sättet som mobbing rättfärdigas och bedömning av annat än just sången som framförs; utseende, storlek, stil och "görommigknep" haglar tätt under en säsong. Detta är alltså vad vi tittare vill ha. Eller? Jag vill det inte. Jag plågas när personer sågas. Jag älskar när någon är riktigt bra, sådär så att armhåret reser sig och benen knottras. Hänföras av nya talanger, det vill jag gärna men upprätthålla mobbingen, skratta åt folk som inte lyckas och krossa unga hjärtan, det vill jag inte alls vara en del av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...