Den senaste 1.5 veckan har så mycket förändrats. Inte minst vi. Tidigare var vi enade i vår ofrivilliga barnlöshet, vi hade hittat någon typ av strategi att klara av den hårda verkligheten. Det var vi två mot världen - vi två mot vår barnlöshet! Kärleken skulle krossa den fruktansvärt ovissa verklighet vi befann oss i. Våra roller hade formats under 2 års tid, växt sig starkare. Och vi hjälptes åt att plocka upp skärvorna av den andras brustna hjärta när det behövdes. Sorgen blev en del av oss, i perioder den allra största. Den som betydde mest, sved mest och identifierade oss allra mest. Vi hade bestämt oss för att vinna kampen, oavsett hur den skulle sluta. Vi två behövde varandra, med eller utan barn. Det var du och jag mot vår ofrivilliga barnlöshet.

Förutsättningarna har förändrats på det mest drastiska sätt. En dag upptäckte vi att vi är gravida, utan ivf, utan adoption eller donerade ägg. Förutsättningarna har förändrats. Och jag märker att vi söker nya roller, ett sätt att förhålla oss till det vi inte trodde skulle hända.

Vilka är vi nu när vi inte längre är ofrivilligt barnlösa? Vilka vill vi vara nu när vi kan välja, nu när den stora sorgen - den som låg som ett tungt täckte över oss är borta? Vad finns kvar efter en sådan omtumlande kamp?

Som blivande mamma och pappa, det som var vår plan och längtan redan för länge sedan, måste vi nu hitta ett nytt "oss". Bygga på något nytt. Men inte utan det som varit. Det är förstås en del av vår byggsten, grunden i det nya. Det som prövat vår kärlek och gjort oss starkast kommer finnas kvar.

Jag ser fram emot att söka våra roller i vår nya verklighet. Och jag kan tänka mig att söka länge - att denna verklighet är här för att stanna och att resan aldrig tar slut. Att detta bara är början på vårt nya liv. Våra nya roller i en ny värld av förutsättningar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...