Nu sitter jag på ett arbete, efter 13 månaders sjukskrivning arbetstränar jag. Höggravid. Den här veckan har jag gjort 4 dagar (×2timmar, förutom en dag när jag bara orkade 1 timme). Känner lite mer tilltro till att klara 25% men ser samtidigt hur skört det är. Under veckorna som kommer är det föräldrautbildning, ökade besök hos bm, förlossningskurs och möte ang förlossningsmetod med läkare. Den här veckan har jag inte gjort något utöver arbetsträningen och jag har sovit ett par timmar efter varje dag ändå.

Jag tvivlar på att jag kommer att klara 25% när aktiviteterna runt om ökar men det återstår att se. Det känns inte längre som att det är det allra viktigaste, det är känslan av att vara på en positiv arbetsplats, i en grupp med god stämning. På den punkten var jag riktigt bränd och jag suger i mig den känslan nu. Det meningsfulla i att få tillhöra ett bra arbetslag, att slippa gå till jobbet med magont och difusa obehagskänslor, att istället få längta efter att träffa kollegorna igen nästa dag - det är fantastiskt! Jag inser hur dåligt jag mådde på mitt förra jobb nu när jag känner skillnaden. Jag har redan börjat fantisera om att få bjuda hem mina nya kollegor på bebisfika när Pyret har anlänt, också en härlig känsla!

Jag har varit lite dålig på att svara på era kommentarer, orken räcker inte riktigt till. Men ni ska veta att jag blir glad i hjärtat för varenda ett! Tack!

Såg också att det är fler och fler som följer min blogg och jag undrar vilka ni är? Varför följer du min resa? Jag är nyfiken på vilka alla hundratals personer är och hur ni hittade hit till mig :)

 

Langtarefterbarn

21 februari 2014 11:50

Va skönt att du känner så. Det är otroligt viktigt att man mår bra med kollegorna. Snart sitter de nog i ert kök och tar en fika och hälsar på Pyret. :)
Kraam

http://langtarefterbarn.wordpress.com

Karin

24 februari 2014 22:16

Hihi ja.. Tänk att det kanske blir så. Otroligt på många sätt!
Kram

 

C

21 februari 2014 14:55

Det är aå viktigt att man får arbeta med människor som man trivs med. Skönt att du verkat hitta en sådan arbetsplats :) Kram

http://spyor.blogg.se

 

A

21 februari 2014 16:55

Så skönt att känna så inför sina kollegor. Tänk att ni snart sitter där med lilla bebisen.
Tyvärr känner jag inte alls igen känslan. Bara jobbigt att tänka på att jag en dag måste tillbaka till jobbet. :(

http://ilngtansvrld.blogg.se

Karin

21 februari 2014 17:27

Jag förstår dig! Jag skulle aldrig ha klarat att gå tillbaka till arbetet där jag blev sjuk men nu är jag på ett nytt jobb med nya kollegor. Jag vet att du också hade problem på din arbetsplats, hoppas att du kan få hjälp med det (genom chef, facket, företagshälsovården etc, eller söka nytt jobb). Kram

 

Maria

21 februari 2014 19:12

Så glad av att läsa. Hoppas du får en skön helg med mycket mysigt buffande i magen och god mat. Jag kommer somna i soffan före barnen. Kramar!!

 

Linda

24 februari 2014 07:57

Jag började att läsa en del bloggar om folk som hade det svårt att bli gravida då vi försökte i över 1 år utan att lyckas. Efter 13 månader lyckades vi (efter 1 missfall), & nu föder jag vårt första barn 1/6. Tycker det är intressant att följa din graviditet & håller verkligen tummen för att allt ska gå vägen med förlossning & första tiden hemma fastän att du inte känner dig 100 %. Jag håller tummen för er alla tre!!

 

Mimmi

24 februari 2014 11:50

Jag trillade in på din blogg då jag slumpade blogg och tyckte du skrev intressant. Är inte gravid själv, men har varit så det är spännande att höra hur det går för dig. Har också varit sjukskriven för utbrändhet.

http://www.varvindar.bloggo.nu

Karin

24 februari 2014 22:15

Tack Mimmi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...