På utflykt till stan för att uträtta några ärenden bestämde jag mig för att jeena genom en galleria. Skulle precis ställa mig på nedersta steget och åka uppåt i rulltrappan när en kille kom farandes högst upp i trappen. Han slänger sig nerför rulltrappan trots att denna gick uppåt. Jag hör skrik bakom honom och plötsligt rycker en kille tag i honom när han är på väg nerför den uppåtgående rulltrappan. Killen som är på språng lyckas slita sig ur greppet men faller framåt i rulltrappan. Jag hör hur en mobil trillar ut och ser hur han kanar och slås än hit och än dit i den rullande trappen. Händerna skrapar mot stegen. På något sätt lyckas han ta sig upp otroligt fort och det ser ut som att han både ramlar och springer framåt trots att rulltrappan tar honom bakåt. Någonstans här har trappan troligtvis stannat dock. Allt går på några sekunder och jag hinner precis hoppa undan och ställa mig bredvid rulltrappen när han springer och ramlar förbi mig i en enda stor yvig rörelse. Efter kommer en gubbe och skriker "du din tjyv, du kommer inte undan".

Jag blir helt chockad och lägger handen på min mage som redan stramar av sammandragningar. Det var sekunder från mig. Det var sekunder från att jag redan stod i rulltrappen och inte hade hunnit undan. Killen var helt inkörd på flykt och brydde sig inte överhuvudtaget om att jag stod där höggravid och osmidig. Mitt plötsliga sidohopp känns fortfarande i bäckenet men hjälp vad det hade kunnat gå mycket värre..

Jag blev chockad och gråtfärdig efteråt. Kände mig så utsatt i situationen, långsam och med stor mage. Usch om jag bara hade kommit 2 sekunder tidigare. 2 sekunder hade räckt för att han skulle ha vält omkull mig och bebismagen i rulltrappan. Åh usch.. med Pyret i magen. Hemska hemska tanke!

Tack för de 2 sekunderna. Tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...