Direktlänk till inlägg 27 mars 2014
Det slog mig i måndags. Vi kollade på Morgan och Ola-Connys äventyrsresa och jag skrattade hysteriskt. Sådär så att magen krampar och ögonen tåras. Ett skratt som nästan blir till gråt, ni vet? Min J tittade på mig flera gånger och skrattade han också men hans blick dröjde kvar och tycktes båskåda mig, insupa mitt leende ansikte och ljuden av mitt skratt. Jag tror att vi båda slogs av samma tanke. Jag kunde inte skratta för ett år sedan. Det fanns inget skratt. Ingen mimik och ingen hjärna som registrerade roliga saker. Bara en totalt utmattad kropp. Nu finns det igen. Ett hjärtligt skratt som sprider sig i hela kroppen. Och jag är glad för det. Så otroligt glad för skrattet.
Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...
Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...
Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
|||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
|||
31 | |||||||||
|