Hemma hos föräldrarna och tar en paus. Vet faktiskt inte hur stort behovet är egentligen. Känner mig inte helt under isen ändå, vilket är konstigt efter den enorma ansträngningen som varit. Har jag blivit så pass mycket friskare och orkar mer nu? Eller har jag inte "fallit klart"? Vågar knappt tro att jag blivit såhär mycket friskare. Känns som ett för stort och hastigt steg i tillfrisknandet. Ingen vore gladare än jag om det var så förstås. Ingen vet heller hur osannolikt det vore med ett sådant 7-milakliv, mer än jag.

Läste ett inlägg som ptfia skrivit för lite sedan. Och grät. Hon jobbar 100% OCH klarar av att göra saker vid sidan om. Hon är frisk. När jag läste hennes text slog det mig att jag också kommer att bli frisk en dag. Och då började jag gråta. Jag hade glömt det.

Jag vaggas liksom in i det sjuka. Lägger all min energi och hela mig på min dotter. Låter vansligt kanske. Tro mig, jag har funderat många varv. Men hon behöver mig och jag vill inte tumma en millimeter på hur mycket hon får. Jag har inte haft något som är för mig på ett par år ändå och jag mår gott av henne. Att hon är nöjd och glad gör mig belåten.

Jag hoppas kunna göra något nu under veckan hos mina föräldrar. En klippning eller inköp av efterlängtad ny kamera. En tur i klädbutik eller träff med vän. Tyvärr blir dessa roligheter nästan måsten och då förlorar de sitt syfte. Får se vad jag orkar och vill.

Förstås en del saker som gjorde mig ännu sämre tidigare som är borta/bättre nu. Tex är sköldkörtenvärdena bra, det är betydligt mindre ammande (2ggr/dygn nu mot typ 8-10ggr/dygn tidigare) och bebis rutiner är bra. Nu när vi är hos mormor och morfar sover hon plötsligt mellan 21-05 utan uppvak, ammas och somnar sedan om med mormor. J.I.P.P.I Jag tror också att min kropp behövde lång tid på sig efter graviditet och förlossning, inte konstigt med tanke på hur dålig den var innan men inte heller något som någon informerar om (typ ens läkare).

På tal om förlossning. Jag håller inte tätt med tampong sedan dess, måste ha binda också. Någon mer med de problemet? Jag antar att det är "heeeeelt noooormalt" (som allt annat mellan himmel och jord och graviditetsprylar).

 

C

26 januari 2015 19:18

Hoppas du kan få ägna dig åt roligheter istället för måsten <3
Jag blöder betydligt mer efter förlossningen men jag har ju slutat med tamponger och kör med menskopp, kanske värt att testa istället för att behöva köra med dubbla skydd :)
kram

http://spyor.blogg.se

 

Anna

29 januari 2015 11:57

Känner igen mig med tampongproblemet. Har inte kunnat använda enbart tampong sen min första förlossning för sex år sedan. Och det är heeeeelt normalt (ironi) som du också skriver. Ev. hade mer knipövningar hjälp, eller till slut kirurgi som en bm har föreslagit. , men då efter att man är klar med barnafödandet såklart....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...