Jag tittar mig i spegeln och ser den putande magen. Kan inte låta bli att le lyckligt och klappa på den. Så många gånger som jag på låtsats spänt ut magen och drömt mig bort, längtat och hoppats och i samma veva känt mig både knäpp och sorgsen. Nu är den på riktigt. Min mage med mitt Pyre i. Knepigt nog så är det rätt overkligt ändå. Trots att jag inte har mens. Trots att jag kissar på nätterna, trots att den molande värken påminner om en växande Pyre och trots att magen putar ut så känns det overkligt. Är det verkligen en riktig liten bebis, en sån som kommer ut och bara blir vår sen? Nja det känns väldigt märkligt. Tur att jag har 9 månader på mig att fatta..

Symptom:
- många kissar på ett dygn
- väldigt törstig
- Äter mycket mat och mellanmål ;)
- Molande värk då och då (mer sällan nu)
- Ömma, tunga bröst
- Andfådd

Illamåendet är borta, yrseln och svagheten likaså. Det kan komma någon sväng av illamående, som oftast orsakats av en lukt. Idag luktade det gammalt tantkiss och mens på den offentliga toa:n och då dök ett oproportionerligt illamående upp (urk!) Jag var sugen på fet mat tidigare i graviditeten (pizza, smält ost, chips) men det är borta. Jag vill ha hemlagad riktig mat och hellre surt än sött. Hellre en clementin än chips (det känns dock lite tråkigt;)

När jag gör högst ovetenskapliga tester så visar det att Pyret är en pojke. Faktum är att jag har börjat tro det. Första typ 10 veckorna var jag helt övertygad om att det var en tjej men efter det har jag smugit mig in på pojkspåret.. Vi får förhoppningsvis veta den 2 dec när det är dags för RUL.

Vem är Du som var stark nog att hänga kvar trots en svag kropp, besök på akuten och dimmiga uttrappningar av medicin? Älskade lill* Du.

Nedan syns de första inköpen. Ursäkta dåliga bilder, orkade inte fixa bättre ljus :) Allt är köpt på Kappahl. Jag gillar särskilt bodyn med ugglor och den retro-inspirerade längst ner.